Under mina sista år i branschen arbetade jag med att ta emot och kontrollera filer innan de gick till plåt. Det var ett arbete som till stor del bestod i att hitta samma fel om och om igen. De flesta av dem är lätta att undvika när man vet vad man ska titta efter. Den här guiden är den checklista jag hade velat skicka med till varje kund.
Allt i guiden är allmänna riktlinjer. Varje tryckeri har egna specifikationer för utfall, färgprofil och filformat. Läs dem, eller fråga, innan du börjar. Det är det enskilt viktigaste rådet i hela guiden.
1. Rätt format från början
Skapa dokumentet i det färdiga formatet, det som trycksaken ska ha när den är skuren. Ett A5-häfte görs alltså som sidor i 148 × 210 millimeter, inte som A4-uppslag. Gör flersidiga trycksaker som enkelsidor i rätt ordning, om inte tryckeriet ber om något annat. Tryckeriet placerar själv sidorna på arket i den ordning som krävs för att de ska hamna rätt när arken viks, så kallad utskjutning.
Tänk på att häftade trycksaker måste ha ett sidantal som är delbart med fyra, eftersom varje ark som viks på mitten ger fyra sidor.
2. Utfall och marginaler
Allt som ska gå ända ut i kanten ska fortsätta en bit utanför formatet, ofta 3 millimeter. Det kallas utfall och skärs bort. Text och viktiga detaljer ska i stället hållas en bit innanför kanten, så att de inte riskerar att skäras av. Hur det fungerar och varför finns beskrivet i artikeln om utfall och skärmärken.
3. Bilder i rätt upplösning
Bilder behöver tillräckligt många pixlar för att se skarpa ut i den storlek de trycks. En vanlig riktlinje för fotografier i offset och digitaltryck är omkring 300 pixlar per tum i slutlig storlek. Det betyder att en bild som är 1 000 pixlar bred räcker till drygt 8 centimeter. Bilder från webben har ofta för låg upplösning för tryck, även om de ser bra ut på skärmen.
Att räkna upp en lågupplöst bild i ett bildprogram ger inte fler detaljer, bara större pixlar. Skarp linjegrafik, som streckteckningar och logotyper i bitmapp, behöver betydligt högre upplösning för att kanterna inte ska bli taggiga. Använd hellre vektorgrafik för logotyper och diagram.
| Typ av bild | Riktlinje | Kommentar |
|---|---|---|
| Fotografier | cirka 300 ppi | Lägre kan fungera i stora format som ses på avstånd |
| Linjegrafik i bitmapp | betydligt högre | Gärna 1 200 ppi eller mer |
| Logotyper och diagram | vektor | Skalbar utan att förlora skärpa |
4. Färg: CMYK och rätt profil
Tryckpressen trycker med cyan, magenta, gult och svart, CMYK, medan bilder från kameror och skärmar är i RGB. Bilderna måste därför konverteras, och det ska göras med den färgprofil som passar tryckmetoden och papperet. Profilen styr hur färgerna översätts och hur mycket färg som totalt får ligga i en punkt. Ett bestruket och ett obestruket papper kräver olika profiler. Bakgrunden finns i artikeln från RGB till CMYK.
Om trycksaken ska ha en dekorfärg, till exempel en Pantonefärg i en logotyp, ska den ligga kvar som dekorfärg i filen och inte konverteras. Kontrollera att den har samma namn överallt, så att den inte delas upp på flera plåtar av misstag.
5. Svart text och svarta ytor
Text, och särskilt liten text, ska vara ren svart, alltså bara svart plåt. Text som byggs av alla fyra färgerna riskerar att få färgade kanter om passningen förskjuts det minsta. Ställ också svart text på övertryck, så att den trycks ovanpå bakgrunden i stället för att en vit kontur sparas ut. De flesta layoutprogram gör det automatiskt för hundraprocentig svart.
Stora svarta ytor kan däremot få en djupare ton om lite cyan eller andra färger läggs under, så kallad rik svart. Fråga tryckeriet vilken blandning de rekommenderar, och använd den bara på ytor, inte på text och tunna linjer.
6. Typsnitt
Alla typsnitt måste följa med i filen. När du exporterar en PDF bäddas typsnitten normalt in, men vissa typsnitt har licenser som förbjuder inbäddning. Kontrollera i PDF:en att alla typsnitt är inbäddade. Små textstorlekar och tunna typsnitt bör tryckas i en enda färg, helst svart, eftersom de annars är känsliga för passningen. Undvik också mycket tunna linjer, som kan försvinna i tryck.
7. PDF/X
De flesta tryckerier vill ha filen som PDF, och många ber om en PDF/X, en familj av standarder från ISO för PDF-filer avsedda för tryck. Standarden säkerställer bland annat att typsnitt är inbäddade, att färgerna är definierade och att filen inte innehåller sådant som hör hemma på skärm men inte i tryck. De vanligaste varianterna är PDF/X-1a, där allt är konverterat till CMYK och transparenser är sammanslagna, och PDF/X-4, som tillåter transparens och färghanterad RGB. Vilken variant som gäller avgör tryckeriet, och många erbjuder färdiga exportinställningar att ladda ner.
8. Kontrollera innan du skickar
Öppna PDF:en och titta på den med nya ögon. Många PDF-program har en förhandsvisning av separationer, där du kan släcka och tända varje färgplåt och se vad som ligger var. Det är det snabbaste sättet att hitta text som inte är ren svart, dekorfärger som har hamnat fel eller vita ytor som borde vara färgade. Bläddra igenom alla sidor och kontrollera utfallet.
Be också om ett korrektur innan trycksaken går i press. Det kan vara en PDF som tryckeriet har kontrollerat och placerat på arket, eller ett fysiskt provtryck. Läs det noga. Ett fel som hittas i korrekturet är ett fel som aldrig blir tryckt.
När filen är klar och tryckt återstår efterbehandlingen. Om du ska falsa, häfta, binda eller förädla din trycksak finns mer att läsa i guiden om efterbehandling.
