Första gången jag såg ett risotryck trodde jag att det var screentryck. Färgen låg mättad och lite sammetslen på det obestrukna papperet, en ljusrosa yta mötte en blå och där de möttes uppstod en tredje färg. Passningen var inte perfekt, och det var uppenbart meningen. Sedan dess har jag lärt mig att uppskatta maskinen, som från början byggdes för något helt annat.
En kopiator som är en tryckpress
Risografen kommer från det japanska företaget Riso Kagaku och lanserades på 1980-talet. Den var tänkt som ett snabbt och billigt sätt att ta fram många kopior, för skolor, föreningar och kontor. Till utseendet liknar den en stor kopiator, men tekniken är en annan. Risografen är i grunden en automatiserad stencilduplikator, en släkting till de stencilapparater som många minns från skolan.
Så fungerar det
- Originalet läses in, antingen från papper eller direkt från en fil.
- Ett värmehuvud bränner små hål i en tunn stencil, den så kallade mastern.
- Mastern lindas runt en trumma som är fylld med färg.
- Papperet pressas mot trumman, och färgen tränger genom hålen i stencilen.
Varje trumma innehåller en enda färg. Vill man trycka i två färger byter man trumma, eller använder en maskin med två trummor, och kör arken genom en gång till. Det är därför risotryck nästan alltid görs med dekorfärger i stället för de fyra processfärgerna. Färgerna ligger i separata lager och blandas på papperet där de överlappar.
Därför ser det ut som det gör
Det mesta av det som kännetecknar risotryck följer av tekniken.
Det som en gång var brister har blivit en del av uttrycket. Illustratörer, serietecknare och små förlag använder risografen till fanzin, affischer och konsttryck just för att resultatet inte ser maskinellt perfekt ut. Samtidigt är tekniken snabb och sparsam när upplagan väl har startat.
Att förbereda en fil för riso
En risofil byggs annorlunda än en vanlig tryckfil. Varje färg ska ligga som en egen separation i gråskala, där svart betyder full färg och vitt betyder papper. Mellanliggande toner blir raster. Det är klokt att fråga verkstaden vilka färger de har på trummor, hur stora marginaler maskinen behöver och hur de vill ha separationerna levererade. De flesta risoverkstäder har egna instruktioner.
Välj papper i samråd med verkstaden. Risofärgen torkar genom att sugas in i papperet, och därför fungerar obestrukna papper bäst. På blanka eller bestrukna ytor kan färgen ligga kvar och smeta länge. Kraftig kartong kan vara svår att mata genom maskinen, och mycket tunt papper kan fastna. Låt gärna arken vila ett tag innan de skärs eller viks, så att färgen hinner sätta sig.
Planera också för att passningen inte blir exakt. Fina linjer i två färger som ska mötas kant i kant är svåra. Det fungerar bättre att låta färgerna överlappa en aning, eller att bygga bilden så att små förskjutningar blir en del av den. I guiden om tryckmetoderna jämför jag risografen med screentryck och offset, och i artikeln om RGB och CMYK skriver jag mer om hur färger delas upp i separationer.
