Den fråga jag oftast fick när jag stod vid pressen var inte hur något skulle tryckas, utan varför det blev dyrare eller billigare än väntat. Svaret låg nästan alltid i valet mellan offset och digitaltryck. Båda metoderna kan ge mycket fina trycksaker, och för den som håller i resultatet är skillnaden ibland svår att se. Men bakom bladet ligger två helt olika sätt att arbeta.
Offset: en plåt per färg
Offset bygger på att fett och vatten stöter bort varandra. Tryckplåten är plan, men de ytor som ska trycka tar emot fet färg och resten tar emot vatten. Färgen förs först över till en gummiduk och därifrån till papperet, och det är den omvägen som gett metoden dess namn. Vid fyrfärgstryck behövs en plåt för var och en av färgerna cyan, magenta, gul och svart.
Plåtarna och inställningen av pressen kostar tid och papper innan det första godkända arket kommer ut. När pressen väl går är varje nytt ark däremot billigt. Därför är offset ekonomisk i större upplagor, och därför spelar det ingen stor roll om man trycker tvåtusen eller tretusen exemplar när maskinen ändå är igång.
Digitaltryck: ingen plåt alls
I en digital tryckpress går informationen direkt från filen till trumman eller skrivhuvudet, utan tryckplåtar. Det finns i huvudsak två tekniker: toner, som påminner om en stor och mycket noggrann laserskrivare, och bläckstråle. Eftersom ingen plåt ska tillverkas är startsträckan kort, och det första arket kostar ungefär lika mycket som det hundrade.
Digitaltryck har också en egenskap som offset saknar. Varje ark kan vara unikt. Namn, adresser, nummer eller helt olika bilder kan skiftas från blad till blad i samma körning. Det kallas variabel data och används till allt från personliga utskick till numrerade biljetter.
Färg och papper
Offset kan trycka dekorfärger, alltså färdigblandade färger som Pantone, utöver de fyra processfärgerna. Det är användbart när en logotyp måste ha exakt samma ton varje gång. Många digitala pressar arbetar enbart med fyrfärg, även om det finns maskiner med extra färgverk för vitt, guld eller andra specialfärger.
Papperet är den andra stora skillnaden. Offsetpressar klarar ett mycket brett urval av papper, från tunt till kraftig kartong och med alla tänkbara ytor. Digitala pressar har blivit betydligt mer allätande med åren, men vissa strukturerade eller mycket kraftiga papper fungerar fortfarande bäst i offset. Läs mer om ytorna i artikeln om bestruket och obestruket papper.
Går det att se skillnad?
Ibland. Tonertryck kan ge en lätt glans som ligger ovanpå papperet, medan offsetfärg sugs in något i ytan. På obestruket papper kan det märkas när man vinklar bladet mot ljuset. Stora, jämna färgytor är också ett bra test, liksom mycket fina linjer. Men för de flesta trycksaker är kvaliteten i dag så hög i båda metoderna att valet avgörs av upplaga, tid och papper snarare än av utseendet.
Provtryck och korrektur
En praktisk skillnad som sällan nämns är provtrycket. I digitaltryck kan tryckeriet ofta ta fram ett exemplar på rätt papper innan resten trycks, och det exemplaret är gjort i samma maskin som upplagan. I offset är ett riktigt provtryck på pressen dyrt, eftersom plåtarna måste tillverkas och pressen ställas in. Där används i stället ofta ett färgkalibrerat provtryck från en särskild skrivare, som visar hur färgerna ska bli. Fråga vad som ingår, och läs korrekturet noga.
Om du vill veta mer om de andra metoderna, från boktryck till screentryck, finns en längre genomgång i guiden om tryckmetoderna.
